Göm menyn

Mer noggrann strålningsdosimetri vid röntgenundersökningar

Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM ställer krav på sjukvården att regelbundet mäta patientstråldoser vid vanliga röntgenundersökningar. Detta myndighetskrav har varit mycket verkningsfullt och har, tillsammans med utvecklingen av bättre röntgenbilddetektorer och ett strukturerat förbättringsarbete vid enskilda röntgenkliniker, mer än halverat patientstråldoserna sedan i början av 2000-talet. Däremot har kraven på metoderna att kalibrera det mätinstrument som används vid patientdosmätningarna inte varit lika höga vilket lett till förhållandevis stor osäkerhet i rapporterade dosmedelvärden till SSM. En kalibrering innebär att mätinstrumentet som används i sjukvården jämförs med en väl bestämd normal på SSMs laboratorium och att mätosäkerheten bestäms.

Kap meter
KAP-metern sitter monterad på röntgenrörets bländare nederst i bild.


I figuren nedan visas hur förhållandet mellan kalibreringsfaktorn för en viss strålkvalitet, Q (som bl.a. beror på spänningen i röntgenröret i kilovolt, kV) skiljer sig mycket från ett typiskt använt värde vid 70 kV, Q0.

I röntgenundersökningsrummet placeras en genomskinlig, planparallell jonisationskammare (se foto) på röntgenrörets kollimator. Vid röntgenexponering mäter denna kammare hur stor mängd strålning som faller in mot den del av patientens kropp som undersöks. Instrumentet mäter produkten av den dosimetriska storheten kerma i luft (i dagligt tal dos i luft) och strålfältets storlek (area) och kallas därför kerma-areaprodukt, KAP. För att förenkla för röntgensjuksköterskan att positionera strålfältet rätt på patientens kropp används ett vanligt ljusfält och KAP-metern måste därför vara genomskinlig. Detta åstadkoms genom att ett mycket tunt elektriskt ledande skikt med högt atomnummer läggs på insidan i KAP-metern. Detta skikt gör att mätsignalen blir tillräckligt hög för god mätprecision. Tyvärr är skiktet till nackdel för noggrannheten vid uppskattningen av kerma i luft då det högatomära skiktet och luften har mycket olika signalrespons för röntgenstrålningen, speciellt vid de låga energier som används vid röntgendiagnostik. Relativa fel upp mot 20-25% är vanliga. Detta faktum försvårar en rättvis jämförelse av patientstråldoser mellan sjukhus som utför liknande undersökningar och jämförelser med de nationella referensdosnivåerna som SSM anger. 
 

Forskningen fokuseras på att utveckla

1. kalibreringsmetoder som ökar noggrannheten vid bestämningen av kerma-areaprodukten vid röntgenundersökningar i kliniken
2. kerma-areaproduktmätaren så att den även kan uppskatta patientdoser vid datortomografi (skiktröntgen)
3. och använda beräkningsmetoder för att uppskatta organstråldoser utifrån uppmätta kerma-areaproduktvärden

Forskningen genomförs i samarbete med Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM och sjukhusfysiker vid Linköpings Universitetssjukhus.

figur kap
figurtext sv kap

Forskargruppen består av

Gudrun Alm Carlsson, Peter Larsson, Ebba Helmrot, Alexandr Malusek and Michael Sandborg

 

Forskargruppens publikationer

J Peter Larsson, Jan Persliden, Michael Sandborg and Gudrun Alm Carlsson (1996) Transmission io-nization chambers for measurements of air collision kerma integrated over beam area. Factors li-miting the accuracy of calibration. Phys. Med. Biol. 41, 2381–2398.

K N Wise, M Sandborg, J Persliden and G Alm Carlsson (1999) Sensitivity of coefficients for conver-ting entrance surface dose and kerma–area product to effective dose and energy imparted to the pa-tient Phys. Med. Biol. 44 1937–1954.


Malusek, A., Larsson, J. P. & Alm Carlsson, G. (2007). Monte Carlo study of the dependence of the KAP-meter calibration coefficient on beam aperture, X-ray tube voltage, and reference plane. Physics in medicine and biology, 52(4), 1157-1170.


Malusek, A., Helmrot, E. & Alm Carlsson, G. (2011). Patient-specific kerma-area product as an expo-sure estimator in computed tomography: the concept and typical values.  In: IAEA, International Atomic Energy Agency (Ed.), IAEA, International Symposium on Standards, Applications and Quality Assurance in Medical Radiation Dosimetry (IDOS). 9-12 november 2010, Vienna, Austria. (pp. 83-92). Vienna: IAEA.


Malusek, A. & Alm Carlsson, G. (2011). Analysis of the tandem calibration method for kerma area meters via Monte Carlo simulations.  In: Standards, Applications and Quality Assurance in Medical Radiation Dosimetry (IDOS).  Proceedings of an International Symposium held in Vienna, Austria 9-12 November 2010 (2 Volumes) (pp. 129-136).  IAEA.


Sidansvarig: sandra.malmstrom@liu.se
Senast uppdaterad: 2013-10-29